måndag 21 mars 2011

Vilset vemod med desperat berättarglädje


Det är ganska tomt i rymden.

Jag sitter och tittar på ett TV-program om rymden, och kommer av någon anledning att tänka på en teaterföreställning av Klungan jag såg i Norrköping för fem år sedan.

Nu har de en ny föreställning som heter ”Det är vi som är hemgiften”. Själva beskriver de föreställningen med meningen - vilset vemod med desperat berättarglädje. Karaktärerna är som vanligt väldigt roliga och omges av samma känsla av ensamhet i deras försök att uttrycka sig, för att duga och räcka till.

När jag såg föreställningen i Norrköping för fem år sedan hade de sällskap av musikern David Sandström. Mellan de hysteriska akterna satt han ensamt upplyst med sin gitarr på scen och sjöng melankoliska låtar som i ekot av gapskratt mötte oss i publiken likt en ångestfylld käftsmäll av eftertanke.







Tyvärr hittar jag inte musiken David Sandström framförde i Norrköping, men den här covern på Wilcos Jesus etc. har också använts mellan Klungans akter.







´Är jordlika planeter ovanliga´? frågar de sig i TV-programmet om rymden. En av forskarna hävdar att det finns tusentals jordlika planeter bara i vår egen galax.. det är bara det att det är en himla massa utrymme mellan dem.






Var lugn
Jag kan trösta dig älskling
vi sätter oss ner när helst du vill
Jag kommer va här
Du hade rätt om dina stjärnor
Var och en är en solnedgång






måndag 20 december 2010

Felix 10 år

Den 24:e november 2010 fyllde Felix 10 år.

I Söderköping hade han sitt "vuxenkalas" enligt egen planering med pizzabak, fotboll och dragspel på schemat.

Som tur var tog vi några bilder..







Att minnen kan göra mig så oförskämt lycklig!

lördag 28 augusti 2010

Morgon


Att det kan vara så fint att återupptäcka gammal sorg






Vi behöver mer av sånt här, har väl kloka ofta sagt!

Upp med det till ytan, låt det vila bland molnen en stund.

tisdag 3 augusti 2010

Neocortex

Började jobba igen i måndags.
I förra veckan började en tisslande vånda gro över detta, naggandes någonstans i cortex.

Obefogat visade det sig. Mina deltagare gjorde inget försök att dölja sin saknad, mitt i allt kaos är dem underbara. Och de påminner mig ibland om varför jag älskar mitt jobb.






Har en känsla i kroppen.
Vet inte vad den betyder, men jag tror att det blir bra.

onsdag 28 juli 2010

Något annat.

Har fortfarande problem med att få ut nomnom-låtarna ur huvudet. Har till och med drömt en av mina värsta mardrömmar so far... En nomnomzombiebäbis. Tänker inte ens återge detaljerna.

Så, youtuba inte NomNom en hel förmiddag. En del misstag får man betala för.

Här kommer något annat:














torsdag 5 november 2009

Silas

Provade att ligga på en spikmatta igår kväll för första gången i mitt liv. Hade upp till öronen med viktigtattgöra-saker, de har liksom lyckats lägga sig på hög runt omkring mig på sistone. Och så några tuffa dagar på jobbet på det såklart. Då tänkte jag! ”Fan det är kanske nu man ska lägga sig på en sån där spikmatta!”


När jag lånade mattan blev jag rekommenderad att lägga en madrass under för att göra det hela lite mjukare och få ett jämnare tryck. Men nae, ska det va ska det va… efter ett par tuffa arbetsdar kan man behöva en rejäl dos med spik utan lullull, resonerade min lilla hjärna.


Jag lägger mig således bestämt på mattan och försöker väl tänka på skuttandes små rosa får, samtidigt som spikarna ivrigt borrar sig in i min arma rygg… Aj. Biterihop..aj.


”Så här ska det va” tänker jag och försöker slappna av..


Efter en liten stund inser jag att jag är så jävla trött att jag förmodligen inte kommer kunna resa mig upp igen. Någonsin.. eller kanske morgonen efter med en nyskapad body modification på ryggen. Simon, det levande durkslaget?


Ungefär samtidigt som jag inser vilken opassande musik jag har spelandes på datorn (jag lovar, av en händelse, nine inch nails. Och sist jag lyssna på dem var typ i gymnasiet..), börjar jag känna hur smärtan byts ut mot en stigande värme i ryggen.


Vet inte hur länge jag ligger där på golvet, men nog fan inbillar jag mig att det känns skönt! Och så var det kanske.. hur som helst händer något märkligt efter ett tag.


Det känns som att Silas, min hund som dog tidigare i år, kommer fram och nosar mig i ansiktet. Viftandes på svansen, för det är alltid kul när Simon ligger på golvet!
Golvet är ju hans, de tvåbenta håller ju mest till i soffor och på stolar.


Jag känner såklart inte hans kalla blöta nos, men det känns som att han är en centimeter från mitt ansikte och är överlycklig. Instinktivt försöker jag vifta bort honom eftersom jag inte riktigt gillar att pussas med honom som han med mig.


Helt plötsligt står jag upp.




Jag tänker inte mer på det utan betraktar istället min knallröda rygg och tänker att jag ser ut som en rosa-röd krokodil. Mycket fin body-mod….


I skrivande stund har jag precis rest mig upp, sittandes, i min vardagsrumssoffa. Arbetsdagen denna dag har varit knökfull med mer eller mindre allvarliga möten med flyktingar. Därtill har jag presenterat uppsatsidéer kopplade till flyktingintroduktion för elever på Campus som ska skriva sina ex-jobb. SKA-studenter för er som vet.. Kul var det! Sen fick jag skynda tillbaka till några fler möten och som grädden på moset, ett löneförhandlingsmöte med ett par chefer för ett nytt jobb ja sökt.. Tro fan man är slut när man kommer hem.


Fast nu blev det som sagt soffan istället för spikmattan.
Gårdagens upplevelse kom dock upp i mina tankar igen.... Silas.

Och hjälp vad jag började gråta.







Fy fan för cancer.

söndag 28 juni 2009

tea from darjeeling

Ligger i min soffa och äter frukost. Med vidöppna vardagsrumsfönster, ligger jag bland trädtoppar och låter min vardagsrumsvägg smälta samman med ljud av skrikande fiskmåsar och kyrkklockans likgiltiga sång. Erik Enocksson sitter här och spelar för mig också. Och Jay-Jay Johansson.

Har precis läst ut Juloratoriet av Göran Tunström (tack Ida). En sån där bok som lämnar ett litet vakuum efter sig.

”Utanför Österbergs Ur och Optik blev jag länge stående: på en bädd av julglitter och syntetisk snö, bland tomtar jag tyckte mig känna igen från barndomen, var ett virrvarr av klockor: väckarur, armbandsur, nätta väggpendyler, en gammaldags mormorsklocka, fickur och små damur, omöjliga att avläsa. Jag räknade till tjugosju olika tidmätare och de var alla igång.

Och ingen av dem visade samma tid. En var kvart över två, en tjugo över fyra, en tredje visade strax midnatt eller mitt på dagen. Oförtrutet tickade de på, var och en i sin tid, obekymrade av varandra. Ingen var falsk och ingen sann, det fanns inget före och inget efter. Alla var vända inåt mot sin egen mekanik.

Det var lika dant utanför fönstret. I det täta snöfallet gled och halkade människor mot varandra och ingen var riktigt samtidig. När en väcktes ur sina mardrömmar, stelnade en annan i minnet av en sommardag.”



Så, någon som vill fylla ett litet lufttomt utrymme med ett litet boktips? Annars är jag nöjd över att Vampire Weekend och El Perro Del Mar (som dock var bättre förr) har tillkommit till bandlistan på way out west. Och att jag äntligen lyckats få upp en ”hemsida” på internet (tack för ftp-lektionen Hugo). Bara ett enkelt bildspel än så länge. Låten är CocoRosies k-hole.

www.workbysimon.se


måndag 13 april 2009

KLUBB NOISE 2/4




DUNDERTÅGET










GREAT CHUNKY CHARLIE



















söndag 29 mars 2009

Sen kväll med Illustrator




Så här kan det gå om man inte kan sova en onsdagsnatt och har antony i lurarna..

lördag 28 mars 2009

PCO på Trappan




Förfest hos niko och fullt ös på Trappan med PCO!

Det tackar vi för...















torsdag 12 mars 2009

En ypperlig onsdagskväll.

Började med lyxig tonfisksallad hemma hos sam, fortsatte med Niklas till tobaksaffärn (där nicke hängde en stund med onsdagstipsarna..), ner till spelning trodde vi... de såg mer ut som en ungdomsgård. Så det fick bli en happy lill på vb och trappan.
Bra skit.

lördag 7 mars 2009

Usagi chan!







Kan man rivstarta en lördagsmorgon på ett bättre sätt än med japansk Rock N´Roll?!



Vi kanske ska fråga snubben som tröttna på sin dator....