Började jobba igen i måndags.
I förra veckan började en tisslande vånda gro över detta, naggandes någonstans i cortex.
Obefogat visade det sig. Mina deltagare gjorde inget försök att dölja sin saknad, mitt i allt kaos är dem underbara. Och de påminner mig ibland om varför jag älskar mitt jobb.
Har en känsla i kroppen.
Vet inte vad den betyder, men jag tror att det blir bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar