torsdag 5 november 2009

Silas

Provade att ligga på en spikmatta igår kväll för första gången i mitt liv. Hade upp till öronen med viktigtattgöra-saker, de har liksom lyckats lägga sig på hög runt omkring mig på sistone. Och så några tuffa dagar på jobbet på det såklart. Då tänkte jag! ”Fan det är kanske nu man ska lägga sig på en sån där spikmatta!”


När jag lånade mattan blev jag rekommenderad att lägga en madrass under för att göra det hela lite mjukare och få ett jämnare tryck. Men nae, ska det va ska det va… efter ett par tuffa arbetsdar kan man behöva en rejäl dos med spik utan lullull, resonerade min lilla hjärna.


Jag lägger mig således bestämt på mattan och försöker väl tänka på skuttandes små rosa får, samtidigt som spikarna ivrigt borrar sig in i min arma rygg… Aj. Biterihop..aj.


”Så här ska det va” tänker jag och försöker slappna av..


Efter en liten stund inser jag att jag är så jävla trött att jag förmodligen inte kommer kunna resa mig upp igen. Någonsin.. eller kanske morgonen efter med en nyskapad body modification på ryggen. Simon, det levande durkslaget?


Ungefär samtidigt som jag inser vilken opassande musik jag har spelandes på datorn (jag lovar, av en händelse, nine inch nails. Och sist jag lyssna på dem var typ i gymnasiet..), börjar jag känna hur smärtan byts ut mot en stigande värme i ryggen.


Vet inte hur länge jag ligger där på golvet, men nog fan inbillar jag mig att det känns skönt! Och så var det kanske.. hur som helst händer något märkligt efter ett tag.


Det känns som att Silas, min hund som dog tidigare i år, kommer fram och nosar mig i ansiktet. Viftandes på svansen, för det är alltid kul när Simon ligger på golvet!
Golvet är ju hans, de tvåbenta håller ju mest till i soffor och på stolar.


Jag känner såklart inte hans kalla blöta nos, men det känns som att han är en centimeter från mitt ansikte och är överlycklig. Instinktivt försöker jag vifta bort honom eftersom jag inte riktigt gillar att pussas med honom som han med mig.


Helt plötsligt står jag upp.




Jag tänker inte mer på det utan betraktar istället min knallröda rygg och tänker att jag ser ut som en rosa-röd krokodil. Mycket fin body-mod….


I skrivande stund har jag precis rest mig upp, sittandes, i min vardagsrumssoffa. Arbetsdagen denna dag har varit knökfull med mer eller mindre allvarliga möten med flyktingar. Därtill har jag presenterat uppsatsidéer kopplade till flyktingintroduktion för elever på Campus som ska skriva sina ex-jobb. SKA-studenter för er som vet.. Kul var det! Sen fick jag skynda tillbaka till några fler möten och som grädden på moset, ett löneförhandlingsmöte med ett par chefer för ett nytt jobb ja sökt.. Tro fan man är slut när man kommer hem.


Fast nu blev det som sagt soffan istället för spikmattan.
Gårdagens upplevelse kom dock upp i mina tankar igen.... Silas.

Och hjälp vad jag började gråta.



video



Fy fan för cancer.

söndag 28 juni 2009

tea from darjeeling

Ligger i min soffa och äter frukost. Med vidöppna vardagsrumsfönster, ligger jag bland trädtoppar och låter min vardagsrumsvägg smälta samman med ljud av skrikande fiskmåsar och kyrkklockans likgiltiga sång. Erik Enocksson sitter här och spelar för mig också. Och Jay-Jay Johansson.

Har precis läst ut Juloratoriet av Göran Tunström (tack Ida). En sån där bok som lämnar ett litet vakuum efter sig.

”Utanför Österbergs Ur och Optik blev jag länge stående: på en bädd av julglitter och syntetisk snö, bland tomtar jag tyckte mig känna igen från barndomen, var ett virrvarr av klockor: väckarur, armbandsur, nätta väggpendyler, en gammaldags mormorsklocka, fickur och små damur, omöjliga att avläsa. Jag räknade till tjugosju olika tidmätare och de var alla igång.

Och ingen av dem visade samma tid. En var kvart över två, en tjugo över fyra, en tredje visade strax midnatt eller mitt på dagen. Oförtrutet tickade de på, var och en i sin tid, obekymrade av varandra. Ingen var falsk och ingen sann, det fanns inget före och inget efter. Alla var vända inåt mot sin egen mekanik.

Det var lika dant utanför fönstret. I det täta snöfallet gled och halkade människor mot varandra och ingen var riktigt samtidig. När en väcktes ur sina mardrömmar, stelnade en annan i minnet av en sommardag.”



Så, någon som vill fylla ett litet lufttomt utrymme med ett litet boktips? Annars är jag nöjd över att Vampire Weekend och El Perro Del Mar (som dock var bättre förr) har tillkommit till bandlistan på way out west. Och att jag äntligen lyckats få upp en ”hemsida” på internet (tack för ftp-lektionen Hugo). Bara ett enkelt bildspel än så länge. Låten är CocoRosies k-hole.

www.workbysimon.se


måndag 13 april 2009

KLUBB NOISE 2/4




DUNDERTÅGET










GREAT CHUNKY CHARLIE



















söndag 29 mars 2009

Sen kväll med Illustrator




Så här kan det gå om man inte kan sova en onsdagsnatt och har antony i lurarna..

lördag 28 mars 2009

PCO på Trappan




Förfest hos niko och fullt ös på Trappan med PCO!

Det tackar vi för...















torsdag 12 mars 2009

En ypperlig onsdagskväll.

Började med lyxig tonfisksallad hemma hos sam, fortsatte med Niklas till tobaksaffärn (där nicke hängde en stund med onsdagstipsarna..), ner till spelning trodde vi... de såg mer ut som en ungdomsgård. Så det fick bli en happy lill på vb och trappan.
Bra skit.

lördag 7 mars 2009

Usagi chan!







Kan man rivstarta en lördagsmorgon på ett bättre sätt än med japansk Rock N´Roll?!



Vi kanske ska fråga snubben som tröttna på sin dator....


fredag 27 februari 2009

Skippar den berömda hår&skäggtävlingen




Trots lockelsen inför den stora pengapotten blev jag idag tvungen att tacka nej till den berömda hår och skäggtävlingen. Beröm bör dock riktas till Niklas som håller på att bli en eventartist av oanade proportioner..

Jag har med andra ord gjort som de där jobbiga gubbarna brukar säga "klipp dej å skaff de ett jobb!" Tror även att någon chefsöverläkare sa så till en av de där konstfackeleverna. Hoppas inte den gubben får karva i mig en vacker dag....

Trimmern fick nämligen sista ordet i skägg och hårtävlingen som ni ser här nedan. Och sen ringde dom och gav mig ett jobb... med start på måndag! Hmm.... (nej jag ska inte jobba åt skägg och hårtävlingen, även fast det säkert kunde va skoj)

En liten hyllning till Niko, även för musiktipset om Moto Boy här ovan...

onsdag 18 februari 2009

"Det kan vara någon som hatar granar"

Då så, nu har vi tydligen fått en galen grandödare i våra skogar. Det ryktas om en så kallad ”Granhatar-Gunnar” och på vissa håll ”Granmördar-Glenn”, som ska ha avverkat över 2000 granar under ett par års tid i Göteborg. En naturvårdare beskriver det som att gärningsmannen har använt en vajersåg för att skära ett snitt runt trädet för att därmed skära av näringstillförseln. Man kan således säga att granarna dör en mycket långsam död till följd av näringsbrist!

Tankarna förs onekligen till en lömsk seriemördare som hittat ett mycket elakt trick för att göra granarnas död så långsam och grym som bara möjligt går… Att snitta så många granar tar tydligen också mycket lång tid och kräver stor beslutsamhet.

”En tanke kan vara att personen verkligen inte tycker om granar” läser jag att naturvårdaren har sagt. Jag kan nästan se framför mig hur blicken flackar och vecken formas i hans svettiga panna, medan han uttalar de orden. Men ändå tycks han inte särskilt bekymrad över träden i sig… grandödaren verkar snarare göra den biologiska mångfalden en tjänst. Inte minst för alla lövträd!

Så, vad är det egentligen frågan om? En lövträdsälskare?

Läsarreaktionerna på Aftonbladets artikel ger ett par alternativa scenarion. Någon föreslår att ”Han kanske älskar granar, men visar sin kärlek på ett lite annorlunda sätt”, en annan att det är en person som är anlitad av grandjävulen. En person tror att det är tomten, men här börjar det nästan spåra ur en aning… Om nu inte tomten gått och blivit fullständigt skogstokig. Eller har han helt enkelt blivit trött på Julen?

Kanske… kan det vara en person med traumatiska upplevelser i samband med granar? Föll julgranen över honom som ung? Eller är det någon från konstfack?

Frågorna är många och fler tips från allmänheten skulle nog uppskattas. I Aftonbladets artikel kan man också se en bild på fällda granar… lägg dock märke till bildtexten…
”Granarna på bilden har inte med grandödaren att göra”

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4429671.ab

Granhatar-Gunnar?

Vi tackar för den inskickade läsarbilden på en misstänkt man i 20-årsåldern. Kan detta vara Granhatar-Gunnar? Personen i fråga ertappades med någon form av bevismaterial i näsan. Troligtvis ville han fira en lyckad dag i skogen på denna lokala pub, någonstans i Sverige.