måndag 21 mars 2011

Vilset vemod med desperat berättarglädje


Det är ganska tomt i rymden.

Jag sitter och tittar på ett TV-program om rymden, och kommer av någon anledning att tänka på en teaterföreställning av Klungan jag såg i Norrköping för fem år sedan.

Nu har de en ny föreställning som heter ”Det är vi som är hemgiften”. Själva beskriver de föreställningen med meningen - vilset vemod med desperat berättarglädje. Karaktärerna är som vanligt väldigt roliga och omges av samma känsla av ensamhet i deras försök att uttrycka sig, för att duga och räcka till.

När jag såg föreställningen i Norrköping för fem år sedan hade de sällskap av musikern David Sandström. Mellan de hysteriska akterna satt han ensamt upplyst med sin gitarr på scen och sjöng melankoliska låtar som i ekot av gapskratt mötte oss i publiken likt en ångestfylld käftsmäll av eftertanke.







Tyvärr hittar jag inte musiken David Sandström framförde i Norrköping, men den här covern på Wilcos Jesus etc. har också använts mellan Klungans akter.







´Är jordlika planeter ovanliga´? frågar de sig i TV-programmet om rymden. En av forskarna hävdar att det finns tusentals jordlika planeter bara i vår egen galax.. det är bara det att det är en himla massa utrymme mellan dem.






Var lugn
Jag kan trösta dig älskling
vi sätter oss ner när helst du vill
Jag kommer va här
Du hade rätt om dina stjärnor
Var och en är en solnedgång






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar